Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. I. Jordbruket - Andra förbättringsmetoder m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 91 —
I »Råd titt Östgöta Landtman, rörande deras vigtigaste
Hus-Mttsföretag, på anmodan af Östgöta K. Hushålls-Sällskaps
Förvaltnings-Utskott författade af major J. C. Kuylenstjerna 1823»,
ägnas ett kapitel åt ängskulturen. Det är uppdeladt i följande
underaf delningar: 1. ängars förbättring medelst plöjning. 2.
ängsförbättring medelst bränning. 3. ängsförbättring medelst
vattenöfversvämning. 4. ängsförbättring medelst vattning, eller
vattnets sakta rinnande öfver fältet (öfversilning) samt 5. öfrige
lätt användbare ängsförbättringssätt. Af särskildt intresse
synes mig den sista afdelningen. Här läse!s:
»Tufviga hårdvallsängar förbättras mycket deraf, att
tuf-vorne uppgräfvas, och de der efter blifvande Säckarne besås med
Timotheifrö: hvarvid iakttages, att Ängen ej betes första året.
De afgräfde tufvorne utgöra ett förträffligt förbättringsämne för
åkern, antingen man lägger dem i högar, och efter ett års
förlopp utkör dem på åkern, eller om man förut lägger dem under
gödselstaden, då de suga till sig urinen och blifva i det
närmaste så goda, som gödsel. Man har en enkel inrättning till
tuf-vornes afskärande, som består deruti, att man starkt fäster ett
slipadt jern, något stadigare än en vanlig lie, emellan medarne
på en kälke. Man spänner ett par oxar för kälken; en eller två
personer sätta sig på den samma och köra öfver tufvan, då
jernet afskär henne jemt med jordytan. Större tufvor böra först
klyfvas med en spade, som lättar deras afskärande. Aftagas
tufvorne medelst gräfning, bör man akta sig, att det ej
blifver ett hål der tufvan varit; som befordrar Ängens ojemnhet
för framtiden. Mossa på Ängar är den växt, som snarast utöder
gräsväxten. Mossa befordras af sträng betning. En landtman
bör derför icke dermed hemsöka sine Ängar. Det är högst
angeläget, att Ängen, sedan hon är bärjad, får riktigt tillväxa innan
hon betas; och när hon är så afbetad, att inga hufder efter
slå-ningen vidare synas, bör all betning derå upphöra, så att Ängen
redan om hösten i fred får rota sig, och lika som läka sårnaderna
efter skörd och betning. En mosslupen Äng förbättras väl alldra
lämpligast genom plöjning; men till mossans utödande eller
åtminstone till dess förminskning, är ej otjenligt, att om våren,
medan kälen ännu sitter qvar ned i jorden, räfsa Ängen med
jernkrattor. Man skall deraf erfara, att en mängd mossa
upp-rifves utan att gräsrötterna betydligt skadas, emedan de ännu
fasthålles af kälen. Om man, efter en sådan räfsning, utkastar
Timothei eller andra gräsfrön öfver fältet, är det säkert nyttigt.
Har man derjemte tillfälle att begjuta henne med samlad bo-
Andrå
förbättrings-metoder
in. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
