Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. III. Nötkreatursskötseln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 178 —
ej blott bland kreatursuppfödare i allmänhet, utan äfven inom
Hushållningssällskapet, jå, till och med inom dess
förvaltningsutskott. Härpå rekommenderas ett eftertänksamt betraktande
af hornboskapen på våra utställningar, och man inbjudes till
ett besök i våra landtmäns koladugårdar för att få klart för
sig, hvarthän den allmänna förbistringen ledt. Slutligen
bekänner motionären sin tro på korthornsdjurens stora uppgift i
förädlingsarbetet.
Snart nog funno de båda motionärerna ett nytt tillfälle att
stödja hvarandra. Det var på länets landtbruksmöte i Vadstena
1865. Till diskussion förelåg här bland andra frågor en af
följande lydelse: »Är länets hornboskapsafvel i behof af att
förbättras, och i hvilken rigtning samt i hvad mån kan
Hushållnings-Sällskapet härtill ytterligare bidraga?» Löjtnant
Wei-denhjelm framhöll då, hurusom man vid förädlingsarbetet nått
skäligen klent resultat, emedan man »utgått från den ensidiga
och origtiga synpunkten att endast söka åstadkomma största
möjliga qvantitet mjölk, utan afseende på dess beskaffenhet».
Förädlingen hade bedrifvits utan system. »Man hade på måfå
blandat med ayrshire- och andra raser, men ej lyckats
frambringa annat än ett mixtum compositum af alla raser.» Man
borde lägga an på formbildning och förmåga af köttansättning
och därvid ha exporten på England i ögonsikte.
Vidare påpekades, att frågans lösning hvilade i
Sällskapets skön. Att en eller annan enskild person med stora
uppoffringar anskaffade rasdjur, kunde ju för provinsen i sin
helhet ej ha någon större betydelse. Om däremot Sällskapet ville
svara för tillgången på goda afvelsdjur och så småningom bilda
en eller flera stamhjordar, från hvilka handjur kunde utgå till
förädlande af landtrasen, vore målet vunnet. Af flera
anledningar rekommenderades korthornsrasen såsom lämpligt
utgångsmaterial. Swartz instämde till alla delar rörande nyttan
af stamholländerier och underströk ytterligare förslaget om
användande af korthornsdjur. Detta ansåg han sig kunna göra
»ej blott af tycke, utan på grund af erfarenhet».
De båda talarnas åsikter vunno mötets fullkomliga gillande.
På förslag af Weidenhjelm (F. U. 9/n 1866) anvisade
Sällskapet på sin allmänna sammankomst den 29/i 1866 ånyo medel,
1,800 rdr, till inköp af korthornsdjur, och dessutom bestämdes,
att såväl dessa som de under förra året inköpta skulle på Haddorp
uppställas för bildande af en stamhjord af berörda ras. Denna
stam skulle sedan vårdas efter alla konstens regler, och för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
