Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. III. Nötkreatursskötseln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 183 —
djur, som möjligen kunde komma att inköpas, i ett
stamhollän-deri, hellre än att bortauktionera dem, »dervid man ej kunde veta,
hvart de togo vägen». Många meningar bröto sig emellertid
mot hvarandra. Sällskapet stannade efter votering i beslutet
att för år 1884 ställa en summa af 10,000 kr. till Utskottets
disposition för inköp under året af ungdjur af ayrshireras.
Intresset för ladugården hade ej minst på grund af
Sällskapets uppoffringar vid denna tidpunkt trängt vida omkring
och äfven nått den mindre jordbrukaren. Man började allt mer
och mer inse, att rationell kreatursskötsel är all
landthushåll-nings grund och fäste. Ännu synes emellertid den rätta vägen
till framgång ej fullt utstakad, utan man slirar hit och dit.
En sådan mening förfäktade direktören Insulander i ett
inledande föredrag vid Sällskapets öfverläggningar i
jordbruksfrågor på januarisammankomsten 1884. Han ger där sitt fulla
erkännande åt den goda viljan, men klagar öfver bristande
plan-mässigliet i arbetet. »Många kreatursbesättningar finnas»,
säger han, »där man kan spåra 8, jå 10 olika raser och att ett
sådant tillvägagående icke kan lämna något godt resultat, men
medför stora, onyttiga omkostnader, torde vara klart, ty endast
genom en planmässigt bedrifven afvel kan man åt husdjuren
förvärfva utmärkande, ärftliga egenskaper.»
Jag tillåter mig att ur föredraget, som var rikt på väckande
tankar, meddela ännu ett brottstycke, som berör rasernas
inbördes företräde. »Jag tror», heter det, »att Hushållningssällskapet
handlat klokt genom att under de senare åren hafva importerat
ostfriesiska djur för den mera fruktbara delen af provinsen och
ayrshiredjur för den mindre fruktbara. Ostfriesare hafva
genom sin ymniga mjölkafkastning ett obestridligt företräde, då
en riklig utfodring kan bestås hela året om, men passa alldeles
icke, om de skola föda sig på mindre goda beten.
Ayrshiredju-ren däremot nöja sig ganska väl med våra hagbeten och ägna
sig särdeles bra till korsning med vår inhemska landtras, ty ofta
nog blir redan i första led ayrshiretypen rådande.
Mig synes således, att Hushållningssällskapet vid import af
nötkreatur från utlandet fortfarande uteslutande bör hålla sig
till dessa raser och vidtaga kraftiga åtgärder för att bereda dem
spridning hvar och en inom sitt område. I sådan afsikt borde
inom skogsbygden ett stamliolländeri af ayrshiredjur upprättas,
liksom Hushållningssällskapet redan för slättbygden bildat ett
sådant af ostfriesare. Vidare borde stamböcker föras öfver alla
rena ostfriesiska och ayrshiredjur, årliga premieringar med före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
