Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. V. Får- och getafveln - Haddorps stamschäferi m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 265 —
b) Huru är den allmänna behandlingen af allmogens får?
Vinter- och sommarfodringen? Huru ofta klippas de? Och huru
mycket ull lemna de vanligtvis i tvänne klippningar? Af hvad
beskaffenhet är denna ull, och huru begärlig är den på
ullmarknaden? Hvad slagtvigt kan man antaga ett sådant får hafva,
när det är fullvuxet och i godt hull? Finnes det inom Gillet
någon f år stam, som veterligt ej är blandad med utländskt blod?
De inkomna svaren gingo på ett par undantag när i samma
riktning. Såsom ett allmänt uttryck för situationen torde det
från Risinge få anses gällande. »Att fårskötseln försummas»,
heter det här, »är ett faktum, och att så kommer att fortfara
äfven under den närmaste framtiden, är något mer än en lös
förmodan, ty med eller utan skäl har fårskötseln opinionen emot
sig. Man underhåller i allmänhet icke flera får än eget behof
af ull och slägt betingar, och åt dessa får lemnas intet annat
sommarbete än det trädesgärdena och skogsmarkerna bestå. Hos
allmogen utfodras de vintertiden hufvudsakligen med björklöf och
tallbarr.» Såsom skäl för fårens försummande uppger
allmogen vanligen, att ullen fallit, under det att ost och smör stigit i
pris, samt att kor icke allenast bättre betala sig, utan äfven
lämna ymnigare och kraftigare spillning. J. G. Swartz hade
emellertid gjort en jämförande beräkning mellan kornas och
fårens afkastning på Hofgården 1856—57 och funnit, att får
under vanliga förhållanden betala sitt foder lika bra som kor. På
Hofgården fanns då en stam på 700 st. något långulliga
medel-fina tyska får, härstammande från Mecklenburg. De
infördes 1353.
Inom provinsen fanns för öfrigt vid denna tid ett varierande
materiel. De s. k. spanska fåren, som höllos på herrgårdarna,
voro oftast en korsningsprodukt mellan elektoral- och förädlade
svenska får. På ett och annat ställe höllos southdownfår. På
Mariehof korsades de ofvannämnda spanska »mestitserna» med
leicesterbaggar för att öka ullkvantiteten och slaktvikten med
bibehållande af en del värdefulla egenskaper hos ullen. På
Jo-hanneslund ’hos herr Gyllenkrok höllos 60 elektoralfår. Kapten
Arnell på Malma dref med framgång får-kultur med en mindre
stam grofva schleswigska far. Allmogen höll svenska får, som
klipptes två gånger om året och lämnade allt efter skötseln från
l till 8 skålpund ull och hade en slaktvikt af l—3 lispund.
Det fanns nog vid denna tid flera personer än den store
experimentatorn på Hofgården, som trodde på fårskötselns
möjlighet inom provinsen. De menade, att näringsgrenen skulle
Haddorps [-stamschäferi-]
{+stamschä-
feri+} m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
