Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. VIII. Biskötseln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 286 —
farenheter från alla håll gifvit vid handen, att afkastningen
kunde 3- å 4-dubblas genom iakttagande af lämplig tid för
skattning och framför allt genom användande af så konstruerade
bi-boningar, att man när som helst kunde öfverskåda tillståndet
i bisamhället. Han medgaf, att man visserligen kan inhämta
dylikt ur böcker, men påpekade samtidigt, att det blir en besvärlig
väg till målet. »Gif oss i stället», säger han, »en praktisk man,
som samlar kring sig en stam af intresserade lärjungar, hvilka
sedan hvar och en på sin ort kunna föra konsten vidare, och vi
skola lyfta upp en af forntidens hufvudnäringar åtminstone på
de lönande binäringarnas plan.»
Man ansåg tillfället gynnsamt, då Landtbruksakademien vid
denna tid gifvit anvisning på en inom landet boende lämplig
rådgifvare i bihandtering. Man önskade, att denne, notarien Fr.
Lilljebjörn, skulle på Sällskapets bekostnad få rekvireras till
provinsen för meddelande af undervisning under några dagar i
hvarje gille i den s. k. dzierzonska metoden. I sammanhang
härmed föreslogs att uppsätta biboningar på några inom länet
härför lämpliga platser. Sällskapet tillmötesgick de framställda
önskemålen så till vida, som det på tillstyrkan af
Förvaltningsutskottet gjorde hemställan hos länets nybildade
trädgårdsförening, att ifrågavarande undervisning måtte i föreningens
trädgård kostnadsfritt bibringas åt elever vid härvarande
folkskollärareseminarium. Direktionen erkände villigt lämpligheten af
förslaget, men ansåg, att vegetationen i trädgården ännu ej var
af den beskaffenhet, att »bihållning till något större omfång
derutaf skulle kunna hemta tillräcklig näring».
Om sålunda denna vädjan till Sällskapet blef utan resultat,
vårdade dock enskilda personer intresset och arbetade för dess
utbredande, hvilket bland annat framgår af följande annons i
ortspressen:
Till Biskötselns vänner inom Östergötland!
En näringsgren, som emedan den ej tarfvar hvarken något synnerligt kapital
ej heller arbete, erbjuder rika frukter åt så väl den fattige, som den rike idkaren,
är utan gensägelse biskötseln. Denna industri är väl icke för landets befolkning
främmande, men mången är ännu i okunnighet om dess rätta bedrifvande. Det
vanliga förfaringssättet är att man dödar de idoga djuren, för att en gång för
alla åtkomma deras samlade förråd, i stället att, med användande af ett
ändamålsenligare behandlingssätt, inan icke allenast skulle vid skattningen kunna
i åratal skona deras lif, utan jemväl vid behof vara i tillfälle att egna dem dels
en omsorgsfullare vård och dels att bättre än tillförene hafva i sin makt att
kunna ordna svärmarnes såväl antal som intagning. Och hvarför skulle man
ej allmännare än hittills tillegna sig denna fördel? Inga skrankor äro satta för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
