Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. IX. Veterinärväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 297 —
rät Samuelsson kallas till curerande af någon vidsträcktare
farsot, de då af Sällskapets medel måtte erhålla Besepenningar och
tractamente.» Utskottet beslöt med anledning häraf att såväl
godtgöra B. för hans omkostnader nnder farsoten i Dals härad
som för framtiden stipulera, att veterinärerna vid dylika tillfällen
skulle ur Sällskapets kassa åtnjuta respenningar efter en häst
och 32 sk. b:co i dagtraktamente, det senare dock ej för längre
tid än 14 dagar.
Så småningom börjar man ock att på högre ort intressera
sig för veterinärfrågan. Genom nådigt cirkulär af den 16. juli
1821 blef Länsstyrelsen anbefalld »att uppgifva medel och
utwä-gar till aflöning och underhåll för åtminstone en DjurLäkare
inom Länet». Med anledning häraf anmodades
Hushållningssällskapet den 23/s 1821 att säga sin mening i frågan. Utskottet
svarade då, »att Sällskapet i förwäg gått Kongl. Maj :ts landsfaderliga
omsorg till mötes, då det redan för 5 år sedan med ynnestfullt
biträde af Konungens Befallningshafvande anmodade Länets
Innevånare att genom sammanskott bidraga till 2 :ne
DjurLäkareLär-lingars underhåll och undervisning; men hvartill Länets alla
församlingar swarat nej». Härefter rekapituleras alla
Sällskapets härofvan omnämnda åtgöranden i denna sak, och till sist
uttryckes den förhoppningen, »att i händelse Det (Sällskapet)
förr eller sednare blifver oförmöget att meddela Lönebiträde,
Konungens Befallningshafvande lärer finna någon utwäg, att af
allmänna medel bekosta detsamma till sitt hela eller mindre
belopp» (F. U. 10/io 1821).
Emellertid hade nu den treårsperiod utlupit, under hvilken
Sällskapet garanterat veterinärerna deras blygsamma årslön, och
förnyad ansökan förelåg (27/i 1822). Utskottet framhåller med
anledning däraf isåsom sin åsikt, att man om möjligt återigen
skulle villfara veterinärernas framställning, alldra helst de
»ådagalagt prof af en iskicklighet, som påkallar uppmärksamhet».
Ännu ett år håller Sällskapet ut, men då veterinärernas
anhållan återkom i Förvaltningsutskottet den 2T/i 1824, skred man
ånyo »till öfverläggning, om Länets Innevånare icke må kunna
förmås att till DjurLäkarnes aflöning bidraga». Utskottet hade
emellertid ringa förtroende till den utvägen och tillstyrkte lönen
äfven för »nu ingångna år, dock med dervid fästad anmärkning,
att som Veterinairernes reputation nu bör wara så stadgad, att
de af sin praktik böra hafva ett betydligt biträde till sin
lifs-bergning, må de icke för längre tid påräkna Lönens bibehåll
åtminstone ej till dess hela belopp».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
