Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XIII. Skogsskötseln - Östgötha Jägare-Förening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 386 —
1864 synes alltså den sista vargen i Östergötland hafva skjutits.
Lodjuret liar däremot fredat sig längre. Enligt Jägarförbundets
Tidskrift sköts hos oss det sista den 10. febr. 1893 i en af
skogarna, tillhörande baroniet Adelswärd.
Enskilda sammanslutningar för åstadkommande af jaktvård
hafva äfven under det gångna seklet inom provinsen kommit till
stånd. Tanken på bildandet af en filial till den »Jagtförening, som
i Hufvudstaden uppträdt och sedermera utgrenat sig till
åtskilliga Provincer inom Riket», framkastades nämligen inom
Sällskapet på sammankomsten den 28/i 1837. Den 2. januari 1842
konstituerades Östgötha Jägare-Förening på en sammankomst
under Palmstjerna^ presidium. I första paragrafen af de
stadgar, som då antogos, tillkännages, att föreningen »skall
träda uti Filialförhållande med Stockholms Centralförbund, och
i förbindelse med Länets Hushålls-Sällskap, uti allt hvad som
tillhör ändamålet för Föreningen verksamhet».
Föreningens syfte anges i § 5 vara »att noggrannt iakttaga
och sprida kunskap om innehållet i Kungl. Förordningarna af
den 13 April 1808 och d. 18 Juni 1830, att särskildt vårda
harjakten och lagligen beifra tjufskytte». Naturvetenskapliga rön
skulle delges antingen Vetenskapsakademien eller det vid
gymnasiet bildade naturalhistoriska sällskapet. Angående
organisationen må endast nämnas, att ledamöterna inom hvarje härad
eller stad skulle tillsammans bilda ett gille med särskild
ordförande. Föreningen omfattade vid 1842 års slut 780 ledamöter.
För att befordra utrotandet af rofdjuren lät föreningen till
stiftets pastorer utgå ett cirkulär att vid sockenstämmor fästa
allmänhetens uppmärksamhet på nyttan af varggropar efter den
beskrifning, som öfverjägmästaren i länet gifvit.
Föreningen hade, som synes, underafdelningar i de flesta
af länets härader. Den af dessa, som längst uppehållit sin
verksamhet, är Kinda jägargille. Moderföreningens sista sekreterare
jägmästaren E. Gr. Hjort, som tillika var ordförande i
nyssnämnda gille, lämnar om detta följande meddelande: »Då
förbundet (Östgöta Jägarf örening) till följd af aftagande
lifaktighet upplöstes 1877, fortsatte Kinda jägargille såsom själfständigt
sällskap sin verksamhet och fortlefver ännu under samma
’för-styrare’. 1883 ingick gillet såsom en underafdelning af Svenska
Jägarförbundet i Stockholm och har således rätt att utdela dess
medaljer för skjutskicklighet. Gillets ordinarie årssammankomst
sker hvarje höst i Råstorp. Den l Maj är årligen prisskjutning
och samkväm i Kisa.»
Östgötha [-Jägare-Förening.-]
{+Jägare-
Förening.+}
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
