Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XVI. Hemslöjden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 440 —
utlänningar. Hvilket stort hopp för vår framtid. För några få
år sedan började Gesäller, Drängar och Pigor att kläda sig med
mousseliner, såckerduk och andra för staten förderfliga
Colonial-varor, och många fortfara dermed ännu; men innan kort hafva
vi hopp att få se våra bättre Fruntimer, mycket mera behagliga
och älskvärda, i hemväifda kläder.»
En karta med 68 st. profver, som ännu finnes i behåll,
insändes till Hushållningssällskapet och framlades på allmänt årsmöte.
Profven bära vittne om stor konstskicklighet och mycken smak
i färgsammansättningen. De beundrades också därför af
Sällskapets medlemmar, och W. anmodades »att för alla de Damer,
som prof inlemnat, frambära Sällskapets högaktning för det
hedrande exempel, de gifvit, samt dessutom åt framlidne Cantorn
Broströms Enka, som varit de flesta Damernas Läromästarinna
i denna slöjd lemna ett praemium ^f 5 Rdr B:co».
Denna uppgift synes hafva satt archiatern i bryderi och till
och med varit bidragande orsak till hans afgång från
ordförandeskapet i det gille, han representerade. I bref (8/n 1820) till
Sällskapets sekreterare skrifver han nämligen: »Men huru det
skall tillgå med det högtideliga kan jag icke utan bekymmer och
tvekan påtänka. Troligen utgår denna begäran ifrån Kongl.
Hush.-Sällskapets högt uppsatte Herr Ordförande? Så mycket
svårare blir den att verkställa; ty den anses då som en
befallning. Här möter då först den svårigheten, att dessa Fruntimer
äro för grannlaga att bjuda i större samling på Publiquet ställe,
och deras delicate Modestie tillåter dem ej att sålunda
berömmas och med små gåfvor belönas, må hända, till och med icke
med större. Den förra högtidliga utdelningen var mig kostsam,
ty jag kunde ej kalla Hederliga Damer på annat ställe än på
Stadshussalen och utan att servera dem med refraichissementer,
hvilka med alla till Högtidligheten hörande anstalter af
Betjening m. m., hemsökte nog mycket min lilla Gassa. Arbetet att
ihopsätta ett tal, lämpligt för dem, kostar mig ock besvär, i
synnerhet tid, hvarmed jag nödgas mest hushålla. I anledning af
denna sednare omständigheten att förtiga andra skäl, som jag
ej vill sätta på papper och publicera, har jag innom mig beslutat
att alldeles upphöra med att vara härvarande Gillets Ordförande.»
Prisutdelningen ägde emellertid rum under högtidliga
former och beledsagades med ett tal, fullt af sirliga vändningar och
abstrakta utläggningar1).
i) Konceptet finns ännu kvar, men är knappast njutbart för en nutida läsare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
