Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kristnu balkær
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kristnu B. XI.
11
XI. Um huru mang altara læghi æru, ælla huru goþ
þön skulu uara.
Nu a præstær ok klokkare þrea altara uerninga um
huart ar: ena um iul, andra um paska, þriþiu um pingizs
dagha. Nu alle þe, sum egh gera præste fulla skuld, þe
aghu klokkara gæra lef ok lefs sufl et sin um arit. Nu
kan præstær ok klokkare þrætta uiþ bondan ok sighær, at
han hauær egh giort sua goþa altara wærningh, sum han
skulde: læggær han a altaran en suænsks pænningxs lef
ok sua mykit sufl, sum þær till höre, þa wari saklös. Nu
ær præstær ok klokkare þöm skylde sua mykla þianist
sum þöm baþe tiunda korn ok kuika.
XII. Um æn uæghfarande man dör, ok huru hanum
skal til iorþ fylghia ælla stafkarle.
Nu kan uæghfarande man siukær liggia i sokn, þa ær
þæs bonda skuld, sum han liggær at, præste buþ fa. Præstær
a til hans koma, skripta ok olia, lik at uighia, um nat
iui uaka, fiura siala mæssu siunga, af þæs manzs kuste
1. Altara læghi n. Offer (af
matvaror), som lägges på altaret,
jfr a altara læggia offra; synon.
altara byrþ f., altara værning f.
4. Iul, isl. jól, båda ntr. pl.,
ursprungligen midvintersfest, som
firades i tretton dagar. Däraf
är trettondagen ett minne, ehuru
kristnadt liksom julen själf. Etymologin är omtvistad; enligt
Bugge i Arkiv f. nord. filol. IV
s. 136 är ordet väsentligen det
samma som latinets joculus skämt,
skämtsamt upptåg.
4, 5. Pingizs daghær m. (af
lat. pentecoste); ordet
förekommer oftast i plur., då därunder
innefattas äfven de näst efter
pingstdagen följande, till
pingsten hörande hälgdagarna; pin-
gizs dagha daghær själfva
pingstdagen.
6. Levær (isl. hleifr) m.
Brödkaka; äfven i andra
germanspråk ss. got. hlaifs, ags. hlâf,
hvaraf hlafveard > hlaford > e.
lord. Från nordiskan hafva
finskan och ryskan lånat leipä och
chljäb. Vi hafva ordet kvar
såväl i flere dialekter (jfr t. ex.
Korpomålets leivo) som i den
pleonastiska sammansättningen
lefvebröd. — Sufl l. lefs sufl n.
sofvel, d. v. s. alt slags mat.
som ätes jämte bröd.
11, 12. Öfvers, skyldige dem
(L denne) likaså mycken tjänst,
som [de äro skyldige] dem (1.
den), [som] tiondar både korn
och kreatur. — Efter þæn lika-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
