Det arbete, som här framlägges, innehåller en kortfattad studie öfver den modärna provencalskans deminutiva och augmentativa suffix liksom äfven öfver betydelsenyanser, till hvilka dessa båda grup- per af afledningar kunnat gifva upphof. Med modärn provençalska afses här filiber- språket, och särskildt sådant det finnes i FrépÉric MistRALS Lou tresor döu Felibrige. Såsom ofta påpekats, äro suffix af här angifven art i främsta rummet en talspråkets tillhörighet och komma särskildt gärna till användning, då den talande vill lägga i dagen sin affekt. Det torde därför ej vara utan intresse att se, hvilken utveck- ling denna sida tagit i ett språk, som så långa tider varit endast ett talspråk och sålunda kunnat undandraga sig det hämmande inflytandet från ett skrift- eller högspråk — ett språk, som vidare talas af ett folk med liflig känsla för nyansering Östberg, G. 1