-öu (èl) -ello. -ellus har i några fall förlorat sin deminuerande karaktär, t. ex. drapèu, martèu o. s. v. Någon gång förekommer -2u i ortnamnsafledningar och då utan deminutiv funktion: Lucarèu, invånare i Luc. I regeln är suffixet fortfarande deminutivt och har såsom sådant en ganska vidsträckt användning. Ex.: abitarello, härbärge (abita). astello, skaft (aste). aumussello, liten pälsmôüssa (aumusso). : bacello, bunke (bacho). cabanello, treflig stuga (cabano). cimèu, spetsig topp (cimo). crusèl, gräfd grotta (crus). gusardèl, liten tiggare (gusard). lenguello, smal remsa (lengo). limbèu, trasa (limbo). maniaguello, sipp flicka (maniac). mountèu, litet berg (mount). nassèu, näsborre (nas). Östberg, G. 2