-au (-al) < -ale. -alis, begagnadt adjektiviskt eller substantiviskt, betecknar i provençalskan liksom i latinet samhôürig- het, likhet ete.: acrinau, takkant (acrin); bounau, god om vissa frukter (bon); cariau, älskling (car); doublau, tvåårigt får (double); draiau, stig (draio); mourtau, dödlig (mort); Margaridau, Vernegau, in- vånare i Margarido och Vernegue. Ofta finner man emellertid, att de nominala afledningarna medels -au fått en augmentativ och pejorativ betydelse; äfven kollektivbetydelsen är ofta skönjbar. Ex.: boucau, mynning, utlopp (bouco). boufau, häftig vindstöt (boufe). brancal, tjock gren (branco). brancau, den mängd frukt eller löf, som upp- bäres af en gren (branco). cabanau, gammal koja (cabano). casau, förfallet hus (caso).