I det föregående ha några suffix anförts, med afseende på hvilka man kan vara villrådig, huru- vida de böra räknas till de deminutiva och augmenta- tiva suffixen eller icke: -èc, -astre, -alho och kanske några andra. En gränslinje är emellertid svår att att draga. Det händer så lätt, att ett kollektiv- begrepp med en pejorativ betydelsenyans för upp- fattningen resulterar i ett "för mycket", att ett verbalabstraktum, angifvande lust för en handling . kommer att uttrycka alltför stor lust för handlingen i fråga ete. Med denna syn på saken hade man, det medgifves, kunnat medtaga åtskilliga andra fall, där en stegring af stamordets betydelse föreligger: ventous, vinous, t, ex., betyda hårdt utsatt för vind, rik på vin, tussagno ihållande hosta. Dessa och lik- nande grupper ha emellertid ej medtagits. Afled- ningar medels -issime, -isme (-issimus) ha äfven för- bigåtts. Dessa afledningar sakna folklig karaktär, äfven om ett par nybildningar anträffas: bragardis- sime (bragard), groussissime (gros), richissime (riche).