Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den kamp, till hvilken Viktor Rydberg i
främsta rummet redde sig till att taga del, var
kampen mot egoismen, mot denna själfviskhet,
hvari han såg den synd, genom hvilken
paradiset stängdes.
Med Kant gaf han betonandet af begreppet
själf anor ända till det första framträdandet af
begreppet jag. »Det som kristendomen kallar
arfsynden», säger han, »är i sin rot själfviskhet.»
I den evige juden, i Ahasvérus, träder denna
egoism oss till mötes i förkroppsligad gestalt.
Det är i dikten Prometeus. Han har under sin
vandring genom seklen uppsamlat alla slags
vapen till en egoismens arsenal, alla de sofismer, med
hvilka själfviskheten i alla tider vetat bemantla
sig. Han har genomforskat naturen och
funnit, att äfven den kan gifva honom vapen till
försvaret af de satser, han förfäktar. Se på
träden, säger Ahasvérus, huru de med sina rötter
förrädiskt strida med hvarandra om jordens mull
och med sina kronors skugga söka stjäla från
hvarandra solens guld. Öfverallt i naturen
föres en oafbruten kamp, i hvilken den starkare
besegrar den svage, och för den starke, den som
har makten, för honom måste man böja sig, han
må kallas Zeus, Adonai eller bära andra namn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
