Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
der är hans öga lika öppet som hans öra för
barndomspoesiens skära klang, med dess ljud
af sagans »silfverhorn från luftigt torn.» Denna
»lifvets morgonrodnads poesi* har i honom
funnit en tolkare, lika väl som modershjärtats
fröjder. Han har målat »De badande barnens»
väna, oskuldsfulla tafla, med ram af
tusenskö-nor och konvaljer, af vattenliljor och lönn med
gyllene hängen. Han har besjungit »Barnens
kyss vid hjärtats första dyning, morgons val och
ren och skär» —
»hvita vingar som en svan han bär,
fastän purprade af känslans gryning,
så som svanens vinge purprad är,
när på morgnad insjö hän han seglar,
och på samma bölja speglar
dagens första strimmas fenix-glans
och den glans af silfver, som är hans.»
I »Lille Vig g» och ännu mer i »Betlehems
stjärna», har han för barnen diktat i saga och
sång, om barnens högtid, om Julens eviga poesi.
Och i Vapensmeden, i detta hans sista stora
arbete, som rymmer så många af hans djupaste
tankar, så mycket mognad visdom, träder oss
till mötes den härligaste gossegestalt han
tecknat: Gunnar Svanteson, honom som bäckens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
