Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iBort I vuxne och förvuxne! Kom till mig du unga slägt!
O, jag ser, nu kommer våren, nu jag andas vestanflägt,
och bland unga plantor står jag som Dodonas gamla ek,
och i kronan siar guden om en hög, en ädel lek».
Då beder han den härliga bönen på
slagfältet:
»Fyll vårt land, O Zeus, med gossar, mod och tro och
lust och lek!
O hur sorg för morgondagen fostrar lumpenhet och kif,
hur det fega allvar kastar dödens skugga på vårt lif!
Zeus, gif släktet gosselynne, hoppfull håg och fantasi!
Då är träldomsoket fallet, då är världen skön och fri».
Mycket har han att lära våra dagars
ungdom, men framför allt vill han lära den lef
nadslust och fosterlandskärlek.
Till lefnadsglädje ville han uppfostra vårt
folk, till »gosselynne och hoppfull håg». Väl
var svårmodets svartalf honom icke obekant,
synnerligast från vissa af hans ungdoms och
mannaålders år, men han förblef dock under
hela sin lefnad, liksom Luther i grunden
af sitt hjerta en menniska med humor och
friskt lynne. Att sökande efter guldet gifver
lifsleda icke blott åt dem, som icke funnit
det, utan också åt den som kommit i
besittning af det åtrådda, är en af hans
erfarenheter i lifvet. »Hvar finner du lefnadsglädjen»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
