Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han var idealist till sin uppfattning, men
han egde på samma gång denna skarpa känsla
för verkligheten, som kännetecknar alla
öfver-lägsna personligheter. Därför har för honom
äfven realismen sitt berättigande. Man höre
hans ord om Leonardo da Vincis »Nattvarden»:
»Det är inför sådana verk som dessa man
lif-ligast känner, huru betydelselös i själfva verket
striden är, som man velat åvägabringa i våra
dagar mellan realismen och idealismen, likasom
om icke båda dessa riktningar vore ej blott
berättigade, utan nödvändiga — likasom om
icke realismen hade sitt värde såväl i sig själf
som däri, att den måste vara förutsättningen
ocli grundvalen för den sunda och äkta
idealismen, som utan den störtar ned i schematism,
i osanning, tillgjordhet och tomhet; och likasom
om icke å andra sidan den äkta idealismen
vore uttrycket för det ädlaste, det djupast
mänskliga i människonaturen och vore
berättigad till högsätet, när hälst en konstnär är
i stånd att föra den dit — hvilket sällan är
förhållandet».
Men ett fordrade han af en konstnär:
individualitet, mod att vara sig själf. Blott den
färglösa själstomheten var honom förhatlig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
