Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ställer på tviflaren den sköna uppgiften att
lefva som om han vore ett odödligt väsen, och
att af oegennyttig kärlek till det goda
underkasta sig en tukt, som man annars ålägger sig
med visshet om kommande belöning och straff».
Han vill visa oss att gudsförtröstan och
tvifvel kunna förenas. »Vetenskapen», säger
han, »står ej i vägen därför. Men den vill en
klar insigt i skillnaden mellan det berättigade:
Jag vet att jag tror, samt det oberättigade jag
tror att jag vet. Denna förening af bergfast
förtröstan och sundt tvifvel vore ett mål för
uppfostrare att ställa för sig och, enär enhvar
är i sista hand sin egen uppfostrare, ett mål
för alla*.
Tviflet bjuder honom att pröfva de
befintliga världsteorierna. Den unge
vetenskapsmannen mötes af en världsåskådning, som beropar
sig på naturvetenskaperi, som icke erkänner
något öfvernaturligt Han pröfvar den under
tankestrider, som afspegla sig i hans senare
diktning. I »Grubblaren» möter oss denna
Faustnatur, som söker »ur sin katakomb med
tankegrifter» nyckeln till lifvets gåta.
På visarstolpens ena arm står skrifvet:
»Här väg till sanningen och lifvet»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
