Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han själf var af annan åsigt: han betraktade
sitt verk endast som reformationens begynnelse.
Olycksdigert var ock det steg, som härafvardt
en följd: att nämligen de så kallade
symboliska böckerna upphöjdes från den mänskliga,
temporära och förbätterliga auktoritet, som
tillkommer dem, till en stadigvarande och ofelbar
myndighet. Det hjälpte ej, att dessa böckers
författare förklarat sig vara svaga och
ofullkomliga till förstånd och vetande såsom
människor i allmänhet äro: det hjälpte ej, att de
frånkände sig hvad de frånkänt påfven och
kyrkomötena: ofelbarhet Hos de män, som
hade att fortsätta deras verk, gjorde sig åter
den romerske anden gällande. Världen kunde
icke på en gång omskapas; slafsinnets gamle
Adam lefde upp igen och gaf sig ej tillfreds,
innan han fick en ny tradition, en ny påfve
att böja sig under. Augsburgiska bekännelsen
vardt den nye påfven. Därmed var
protestantismens utgångspunkt och hufvud-grundsats
förnekad af protestanterna sjelfva. Här är icke
platsen att tala om de sorgliga följderna af
denna sjelfförnekelse, ej heller om de skäl, som
ur historisk och psykologisk synpunkt kunna
förklara och därmed äfven ur samma synpunk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
