Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Vid en skiljeväg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7
Så hade det också varit för henne, som satt på
bänken, denna strålande junimorgon. Karin Boje
var äldsta dottern på den gamla gården —
tjuguårig, med lugna, gråblå ögon och en rikedom av
blont, vågigt hår, som hon hade svårt att hålla
styr på. Hon hade gått dit ner för att få ro i
tidig morgon; i hennes knä låg en uppslagen
Bibel, och de vita, mjuka händerna voro knäppta
över den.
Hon hade läst den 23:dje psalmen i Psaltaren:
»Herren är min Herde, mig skall intet fattas».
Så hade hon slutit sina ögon under innerlig bön
om hjälp och ledning, frid och vila. För den som
står vid en skiljeväg, är det ju en oändlig tröst
och hjälp att kunna säga så: »Han leder mig på
rätta vägar, för sitt namns skull». Och Karin
Bpje kände det så. Trots den blommande våren
var hennes hjärta tungt. Och hon undrade, om
hon kunnat uthärda, vad som väntade henne, om
hon inte haft detta underbara ord att hålla sig
vid:
»Herren är min Herde — mig skall intet
fattas ...»
Hur annorlunda det varit året förut, vid denna
tid! Då hade hon just tagit sin studentexamen
och kom, jublande glad och lycklig, hem till de
sina. Vilken sommar det sedan varit! Hon
ville njuta av friheten, njuta av hemmets
rikedom på glädje och kärlek och riktigt frossa på
roddturer och andra lantliga nöjen i
Kolands-bergs härliga omgivningar. Sedan skulle livets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
