Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Vid en skiljeväg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9
veckor gått, och Karin en gång frågade vart lion
skulle taga vägen på aftonen, talade hon med
värme och längtan om deras små möten och
frågade om inte Karin ville följa med.
Det var något alldeles nytt för henne.
Föräldrarna voro hyggliga, hederliga människor, som
gjorde var man rätt och åkte till kyrkan
emellanåt. Men något vidare andligt intresse hade
de aldrig visat eller sökt att bibringa sina barn.
Den enda på Rolandsberg, som tänkte djupare,
var mormor, som nu bott hos sin dotter och måg
de sista åren. Men det fann man bara helt
naturligt, att en så gammal människa tänkte
allvarligare tankar än de, som voro i sin fulla kraft.
»Jag hör ju inte dit», sade Karin avböjande,
när Vivan bad henne följa med på lördagskretsen.
»Yem som helst är välkommen», svarade
Vivan vänligt. »Vi tvinga oss inte på någon.»
»Jag borde egentligen läsa», inföll Karin.
»Inte på lördagskvällen — du pluggar visst
alldeles för mycket och blir både blek och mager.
Kom med för den här gången...»
Karin tyckte det skulle vara ovänligt att säga
nej — och så gick hon med, undrande vad de hade
för sig. Men sedan hon varit där en kväll, gick
hon med varje gång — i början av ett slags
intresse, som hon inte gjorde sig reda för. Det var
så förunderligt att höra så unga människor tala,
som de gjorde, om liv och död, tid och evighet.
Och de talade om Gud, som en närvarande vän.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
