Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Det svåraste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
och Karin såg efter de eviga verklighetérna.
Hur skulle det kunna förlikas? Det kunde inte
förlikas — hon visste det, och därför blev det kamp.
Hon ville höra sin Frälsare till — helt och
odelat. Och inte ett ögonblick kunde hon tänka
på att förena sig med en man, som inte älskade
Herren. Ingen kompromiss. Det kan ej bli
någon lycka, om två gå — skilda vägar. Hon försökte
inte jämka med sin övertygelse, i hopp att kunna
vinna honom för Herren. Nej, och åter nej!
Därför sökte hon att döda sin kärlek — kämpade,
bad och kämpade igen! Och hon hoppades att
hans känsla för henne var av övergående art —
helst då hon sporde, att Ragnar — efter faderns
ekonomiska sammanbrott — ämnade resa till
Argentina för att skapa sig en ny framtid.
Då skulle hon slippa återse honom — vilken
lättnad det vore! Därborta i främmande land
skulle han glömma henne, och då vore allt väl...
Ty hur hon kämpade och bad och kämpade
igen — kunde hon inte glömma honom! Hon
skulle aldrig kunna bli hans — och svika sin
himmelske Herre. Men hon kände att hon ej
skulle kunna döda sin kärlek. Hon skulle
aldrig kunna giva en annan man vad hon givit
honom.
Hon var ju ännu så ung. Men hon var en av
dessa få, som ej kunna ge mer än en gång. Hon
var inte en av dessa besvikna, som kunna ge en
annan det lilla som finns kvar. Därav denna
ljumma känsla, som aldrig kan ge någon lycka...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
