Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. På Klostergården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27
inför nådens tron, och — Gud var där — alltid
nära, även om hon ej alltid kände det så.
Det var omväxlande trakter hon reste igenom.
Karga bygder, där skogen huggits ned — och
leende, bördiga trakter, som fröjdade ögat. Men
över allt lyste Guds klara sol. Det var som ett’
panorama över livet — hon kände det så. Guds
kärleks sol skulle lysa över henne under
kommande dagar — även om hon ej alltid skulle
förnimma det.
Det kändes skönt att komma ut i friska luften
efter värmen på tåget. En chaufför i livré tog
hennes saker om hai^d, och så satte hon sig upp i
den väntande bilen. Redan vid stationen märkte
hon ett rinnande vatten i närheten — en bred,
forsande ström, som sedan följde landsvägen på
något avstånd. Det var nästan med ett slags
hemkänsla hon såg den — en hälsning från ån
vid Rolandsberg. Och snart förstod hon att
strömmen lämnade vattenkraft åt Klosters bruk.
Nu var hon där. Genom en ståtlig allé av
lindar for bilen upp till Klostergården, som
disponentens bostad kallades. Det var en präktig,
vacker villa, omgiven av trädgård och park;
husjungfrun tog Karins småsaker, och på den breda
stentrappan mötte disponenten Sigmund, en
medelålders man av ett vänligt, vinnande
utseende.
»Välkommen, fröken Boje! Jag hoppas att
resan inte varit alltför tröttsam.»
Så fördes hon in i hallen — där stod en älsklig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
