Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Lektioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
Fru Sigmund hade gått in i sin mans arbetsrum
— det var något hon ville rådgöra med honom om.
Och Karin tänkte — som mer än en gång förr —
hur det skulle bli för henne — den unga frun —
om Herren skulle få vinna hennes kärlek!
Liksom masken i puppan var hon nu omgärdad av
mörker; men hur mycket ljusare framtid har inte
en troende själ att vänta, när det sista höljet
brister och kropp och själ fröjda sig i levande Gud
— på den nya jorden!
Hur Karin önskade att hon skulle kunna tala
vid fru Ebba om sådant — om evighetstingen och
Herren Gud — men skulle hon förstå? Det var
som om om något hållit henne tillbaka. Hon var
ju själv så ung och oerfaren och var rädd att
skada där hon ville gagna. Och så gick hon
bönevägen för den vänliga familjen på
Klostergården — liksom för de kära därhemma. Gud
skulle nog ge henne ett tillfälle — när Hans tid
var inne.
Fru Sigmund hade fått höra, att en av de
gamla smederna vid bruket, Karl-Anders, låg på
sjukstugan; och hans tid var nog snart ute. Hon
hade ju svårt att själv se om de sjuka, men ville
gärna visa dem vänlighet; så bad hon Karin gå
till honom med litet saft och sköna körsbär och
annat, som kunde vara läskande — och Aina ville
gå med för att bära korgen.
Karin var så ung — hon hade sett så litet av
sjukdom och död. Men när hon kom in i rummet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
