Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Jul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
toppen på julgranen. Och hon gjorde en av
guldpapper, som är så vacker, och när inte tant Karin
eller Hedda räckte upp, så har pappa satt dit den.
Så vacker är den och lyser som guld. Mamma vet
väl att de vise männen såg stjärnan, när dom sökte
efter Jesusbarnet?»
»Jag vet det väl, mitt barn. Och vi få höra
därom under julen i brukskyrkan. Men skall
Aina få komma med dit, så måste du sitta mera
stilla än sist. Jag märkte att tant Karin
förmanade dig, gång på gång...»
Aina såg skyldig ut, men det kunde inte
hennes mamma se. Och hon gjorde inga löften för
framtiden. Fru Ebba kvävde en suck — det
kändes så svårt att inte själv kunna handleda sitt
egensinniga barn annat än med förmaningar. Så
fick hon lämna det åt Karin, som helt visst sökte
göra sitt allra bästa.
Aina sprang tillbaka till trädgårdssalongen,
och fru Ebba var åter ensam med sina tankar och
sitt handarbete.
»Vad kan det vara, som gör Karin så olik de
andra, som varit här?» tänkte hon. »Det måste
vara att hon är religiös. Men det gör henne inte
ensidig och trumpen, utan hon är ju så
förunderligt glad och vänlig. Hon övar intet tryck i
hemmet här, och ändå är hon nog olik oss i tänkesätt
och annat. Det kommer fram ibland att hon
tyckes ha som en hemlighet inom sig, som ger henne
kraft att vara tålig och glad. Hon talar inte ofta
om Gud, men jag är viss att hon får sin kraft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
