Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Jul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
berg. Men så måste hon återvända till
verkligheten; brev och paket från hemmet fick hon
vänta med. Därnere var kaffebordet dukat och
granen skulle tändas; man hade ju nyss kommit
hem från julbönen. Och Karin var innerligt
tacksam för den stundens ro i brukskyrkan.
Någon läsning av Guds ord i hemmet förekom ju
aldrig.
Så fick hon också gå till julottan med Aina.
Och det var under den stunden fru Ebba tänkte
sina längtande tankar, där hon låg i sin bädd.
Kände hon att Karin bad för henne? Anade hon
att Karin stod i det förhållandet till Gud, att hon
kunde bedja Honom om allting? Hon visste det
inte — hon förstod inte bönens väg mellan ett
fattigt människobarn och Gud. Men kanske
skulle den dagen komma, då hon förstod att det
eviga livet är dyrbarare än det bästa härnere.
Och då skulle hon inte längre vara ensam —
trots mörkret.
På Annandag jul var det vanligt att
disponentens hade bjudning för brukets tjänstemän och
pastor Gotthard med familj. Det vackra
hemmet var festligare ordnat än vanligt, och fru
Sigmund var glad att ha Karin till hjälp, då hon
själv ej kunde göra något — endast säga till hur
hon ville ha det och sedan hålla sina gäster
sällskap.
Fru Gotthard, pastorns hustru, var en mycket
värdefull person, som Karin kände sig dragen till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
