Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Därhemma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
85
hur snart hon skulle komma tillbaka, med mera
sådant.
Senare på kvällen fick fru Ebba höra om
sammanträffandet av sin man, som road hade dragit
sina egna slutsatser.
»Stackars Flora — hon blev först som ett
solsken. Men solen gick i moln, när Björk endast
ägnade sig åt fröken Boje. Hon märkte nog den
stackars pojkens beundrande blickar. Men fröken
Boje ser oåtkomlig ut —■ vänlig, som mot alla,
men intet vidare. Björk har nog bättre utsikter
beträffande Flora.»
»Ja, helt säkert. Karin är en helt annan natur.
Hon skulle nog inte känna sig tillfredsställd med
ingenjör Björk, fast han ju är hygglig och bra...»
»Det kan ju hända — fast nog kunde hon få den
som vore sämre. Det förefaller mig ibland som
om hon redan givit bort sitt hjärta — så
onaturligt lugn är hon, för att vara så ung. Men skada
på Björk — han bränner nog sina kol förgäves...»
— — Följande dag reste Karin, och fru Ebba
följde henne till stationen för att själv komma
ut litet i det härliga sommarvädret och få
hennes sällskap så länge som möjligt. De skildes
vid vagnen; Aina var med, men hennes mor
ville ej att hon skulle gå ut till tåget.
»Farväl, kära Karin! Du vet inte hur
välkommen du blir tillbaka...!»
»Tack, innerligt för all vänlighet», var Karins
svar. Aina hängde om hennes hals, men så måste
hon gå. Nog var det en glädje att vara så av-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
