Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Ett brev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
skaper, så att lian kan få något, som passar honom
bättre. Men nog är jag glad så länge han är
här — vi ha det gott tillsammans. Pappa skulle
tycka om honom — han gör det svenska namnet
all heder. Hans far dog ungefär ett år efter det
ekonomiska sammanbrottet. Men Ragnar sänder
till sin mor och syster allt vad han kan undvara
av sina inkomster.
När jag börjar skriva om Ragnar, kunde jag
fylla flera ark. Far och mor få emellertid höra
att jag har gott sällskap i denna avlägsna,
enformiga del av världen. Jag sänder ett fotografi
av oss båda, som nyligen tagits. Vi ha våra
arbetskläder på. Bonjour och smoking har man
inte mycket användning för härute.» —
Pastorn tystnade, och fotografiet gick ur hand
i hand, medan alla uttryckte sin tacksamhet för
åhörandet av det intressanta brevet. Sist kom
porträttet till Karin Boje, som tog det med
darrande hand. Och hon var tacksam att samtalet
nu blivit så livligt, att ingen tycktes märka
hennes djupa sinnesrörelse.
Hon visste inte själv hur länge hon höll
fotografiet i sin hand — hur länge hon med
svidande längtan såg på de kära dragen av honom
— som hon aldrig kunde glömma. Hon behövde
inte fråga vilken av de unga männen, som var
Ragnar Kasparson — hon visste det väl. Det
var han själv — hans soliga mörka ögon med
den trofasta blicken — hans välkända leende —
hans präktiga hållning, även i arbetsdräkt. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
