Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. »Så lyse edert ljus...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113
hans sätt mot henne var nästan faderligt ömt,
och hon besvarade på sitt tysta sätt hans kärlek.
De båda hade allt gemensamt, såväl
glädje-som sorgeämnen, och fru Ebba kunde fullt lita
på sin make att allt var klart mellan dem, att
han ingenting dolde för henne. Men när Guds
ljus böljade lysa in i hennes själ, när hennes inre
värld blev full av längtan och frågor, som ej
voro av denna världen — då visste hon att
hennes älskade make ej skulle förstå henne, om hon
talade med honom därom. Allt var ju i början
så oklart för henne själv, hon var som ett
okunnigt barn, som behövde tagas vid handen och
undervisas. Hur skulle hon då kunna tala med
honom om de eviga verkligheter, som hon sträckte
sig efter i bävande längtan...?
Men ju mera det dagades för henne, att Guds
frälsande nåd gives utan penningar och för intet
åt var och en som behöver den — när hon i
barnslig tro grep om sina synders förlåtelse för
Jesu Kristi skull och frid strömmade in i
hennes ängsliga själ, då kände hon att det var något
som hon dolde för honom, som var henne kärast
på jorden, och hon längtade efter tillfälle att
kunna säga honom hur lycklig hon var. Hon
bad Gud om detta tillfälle — och om nåd att
finna de rätta orden. Kanske skulle hennes make
bli upprörd — kanske skulle han tycka att hon
gled bort från honom — in i en värld, dit han
inte kunde följa med? Inte underligt att hon
ibland kände en viss ängslan...
8 — Karin Boje.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
