Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. »Så lyse edert ljus...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
117
Karin kom hit, som jag hörde en psalmvers i
kyrkan, just innan jag blev sjuk — den grep
mig så, och jag bad Karin ta reda på den åt mig.
Den börjar så här — nu kan jag den utantill:
»En gång, när slutat är allt ve,
skall skyn sig öppna, jag skall se
i evigt ljus
mitt Fadershus,
min Gud, min Frälsare.
Då skall min blick ej skymmas mer,
min hydda aldrig brytas ner ...»
Hon tystnade ett ögonblick och fortfor sedan.
»O, Tom — det var detta som grep mig: ’Då,
skall min blick ej skymmas mer’ — du förstår
vad de orden inneburo för mig. Och hur jag
längtade att en gång få vara med i den ljusa,
himmelska värld, där Gud bor — och få erfara
det undret — att åter kunna se. Men jag har
ju förstått av pastor Gotthards allvarliga
predikningar att man inte utan vidare kan komma
till himmelen. Nej — motsäg, mig inte — jag
har aldrig varit ett helgon! Och när jag så
förstod att Karin Boje är något helt annat än unga
flickor i allmänhet — fastän hon visst inte förde
sin kristendom till torgs — som man säger — så
frågade jag henne en gång hur hon blivit så
lugn och stilla och fått en sådan fast tro på Gud.
Jag ville så gärna få det som hon — få visshet
om att en gång få se Gud — och då talade hon
om för mig hur hon blivit lycklig och sade att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
