Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Mormor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VII.
MORMOR.
Det var en sådan underlig stillhet över hela
gården, när Karin kom hem för sin
sommarsemester. Däruppe i gavelrummet åt väster låg
mormor och bidade uppbrottsorder från sin
Herre och Mästare — låg där med
solnedgångens ljusa ro över sitt blida ansikte. Och den
stillhet som omgav henne, ville ingen störa.
Därför gick man på tå genom de stora, svala
rummen och i trapporna — och man talades vid med
viskande röst. Inte skulle mormor störas av
denna jordens oro och bråk, så långt som möjligt
var. Hon vistades redan långa stunder i det
himmelska. Och det var som gudstjänst att
komma in till henne — det kände hennes
närmaste, fastän de ej voro hemmastadda i den
eviga värld, dit hennes ande trängtade.
Hon var inte egentligen sjuk och hade inga
plågor. Det var blott ett långsamt avtynande,
när den trötta kroppshyddan löstes mer och mer
från jordelivet. Så ville hon inte att någon
skulle göra sig besvär för hennes skull — hon
behövde ingen särskild vård, brukade hon säga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
