Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Mormor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125
inte den Han är. Den Eviges vägar äro så
mycket högre än våra. Han vet allt som skall hända
oss — Han har avvägt den sorg och glädje, som
vi behöva, på sin kärleks gyllene våg. Och Han
gör inga misstag, även om vi få vänta på
Honom. Han är värd att vänta på — vår käre
Herre och Gud. Och när Hans tid är inne, då
ger Han oändligt mycket mer, än vi kunnat
drömma om...»
Så fick Karin läsa för henne en vers, som hon
älskade:
Gud är kärlek! I det djupet klara,
trötta tankar få till vila gå;
alla frågor skall Han själv besvara,
alla mörka gåtor lösning få —!
Kanske icke här — men den som finner
nyckeln till Guds kärleks hemlighet,
vet att för den själ, som övervinner,
går det genom nöd till härlighet.
»Kanske icke här», upprepade den gamla. »Det
går nog mången gång så. Men däruppe blir allt
klart — allt. Ingenting skall fattas i vår evigå
lycka och härlighet...»
De voro alla därinne i den stilla kammaren,
när hembudet kom. Och Karin var tacksam att
hennes kära fingo se — en kristens hemgång.
Ingen dödsfruktan — ingen oro — bara en själs
trygga vila vid Honom, som är Livet. Hon hade
bett om ett bibelord i sin sista stund, och Karin
läste stilla den 23:dje psalmen: »Herren är min
herde, mig skall intet fattas...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
