Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Mormor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
131
hade hon älskat sin mor och av varmaste hjärta
sökt bereda henne trevnad och bekvämlighet.
Men hon hade aldrig förstått hennes djupaste
längtan, aldrig berett henne den glädje hon
innerst hungrade efter...
Och nu var hon borta. Nu var det för sent att
göra henne denna glädje. Hon hade gått in i den
eviga världen utan den fröjdefulla vissheten att
hennes närmaste skulle följa efter. Det var
endast Karin som kunnat bereda henne denna
glädje.
Eva Boje tänkte härpå, och hennes hjärta var
tungt. Hon undrade om mormor däruppe i Guds
härlighet tänkte på de sina, bad för dem,
kanske sörjde över deras ohörsamhet, deras
jordvända sinnelag. Och i sin ängslan öppnade hon
den gamla Bibeln, som låg på bordet.
Så fick hon upp ett par understrukna verser i
Johannes första brev: »Älsken icke världen, ej
heller vad som är i världen. Om någon älskar
världen, så är Faderns kärlek icke i honom.
Världen förgår och dess begärelse, men den som gör
Guds vilja, han förbliver evinnerligen.»
Det var mormors hand, som strukit under dessa
ord. Hade hon därvid tänkt på dessa, som voro
hennes hjärta närmast...?
»Världen förgår med dess ting — ingenting
härnere kan verkligen tilfredsställa hjärtat.
Endast den som gör Guds vilja är verkligt lycklig
— han får del av det eviga livet.»
Kanske hade hon tänkt så? Nog hade mormor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
