Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Ännu ett brev — ock ett till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
mindre. Ingen undrade därför över Karins
djupa sinnesrörelse, som hon dock sökte behärska
så mycket som möjligt. Och när pastorn frågade
om han fick fortsätta med det andra brevet, som
nyligen kommit, böjde hon jakande sitt huvud.
»Det nyss lästa brevet kom för mer än ett år
sedan. Under tiden har jag fått andra, kortare
meddelanden, som ej kunna intressera. Men detta
sista, som kom häromdagen, ber jag nu få
fortsätta med.»
Han torkade sina glasögon, som blivit en smula
dimmiga.
»Det är en stor glädje för mig att min pojke
har så gott sällskap. Den unge Kasparson har
nog inverkat till det bästa på Nils — jag tror
att det tar allra mest, när det är en kamrat och
jämnårig, som säger ett sanningens ord. Nu äro
de emellertid skilda åt för en tid — tyvärr. Men
jag hoppas att de åter komma tillsammans.»
Åter måste glasögonen torkas. Så tog pastorn
upp det andra brevet; början hoppade han över,
men fortsatte sedan.
»Jag har ju redan skrivit att Kasparson fått en
bättre anställning och flyttat härifrån. Det
kändes svårt att skiljas — men det innebar en
upphöjelse för mig: jag har nämligen fått den
plats som arbetsledare han här innehaft —
troligen har Ragnar talat gott för mig! Och han
lovade vid avskedet att söka hjälpa mig vidare
framåt — helst så att vi åter kunde komma
tillsammans. Nu flyttade han för den högre avlö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
