Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Ännu ett brev — ock ett till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
ord, och jag lovade, med sorg i hjärtat, att
uppfylla hans yttersta vilja. Men- jag kunde inte
tro att han skulle dö — jag sade honom det, trots
hans svaghet och ytterliga blekhet. Inte vet jag
vad han själv helst önskade — liv eller död. Men
när krisen var över, och läkaren gav något hopp,
grät jag som ett barn — jag blyges ej att
erkänna det.
Nu har en vecka gått, sedan jag sist skrev.
Och nu måste jag fortsätta för att få brevet i väg.
Till min glädje har jag fått förlängd
tjänstledighet för att kunna vara hos Ragnar och bistå
honom med vad jag kan. Det är nu 3 veckor sedan
olyckan inträffade, men Ragnar har ännu
huvudet ombundet; dock har han mera krafter, och
hopp finnes om hans tillfrisknande, fastän han
nog får ett eldrött ärr på ena sidan om pannan:
ett äremärke, säger sjuksystern, ty han fick sina
skador, då han sökte rädda en annan. Just likt
Ragnar — han tänker sist på sig själv.
Emellertid har till honom ankommit en
värdeförsändelse från Sverige, vilket är högst
ovanligt. Han brukar annars själv vara avsändare,
när det gäller sådant. Och då man kan tänka
att en sådan försändelse kan tarva snart svar,
fick jag i går läkarens tillåtelse att bryta denna
inne hos Ragnar och meddela honom innehållet.
Det var något i hög grad överraskande, och jag
var nästan ängslig att febern skulle stiga igen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
