Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI. Väntanstider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
189
Till aftonmåltiden kom fröken Flora ned.
Huvudvärken var bättre, men hon såg ej vidare
glad ut.
»Tänk att inte tant fick se tant Karins
fästman!» sade Aina, som mötte henne i hallen.
»Han såg väldigt stilig ut...»
»Det intresserar mig inte det minsta», blev det
högdragna svaret. »Jag vet inte varför det skulle
göras sådan affär av den saken...»
Och så seglade hon in i salongen, medan Aina
gick tyst efter. Hon tordes inte säga något mer,
men i stället tänkte hon som förut: »Hon är nog
avundsjuk på tant Karin...»
Nästa dag reste fröken Flora. Tyvärr fick hon
inte heller den hösten någon glad nyhet att
om-förmäla. Och ingen undrade däröver.
Karin fick ofta brev från Ragnar. Glada och
fulla av hopp och kärlek, men alltid med en
underton av djupt allvar, som innerligt gladde
henne. Hon förstod att en man, som stått så
nära dödens portar, ej ville eller kunde ta livet
från den gladaste sidan, trots det att han av
naturen hade ett soligt och hurtigt lynne.
Äntligen, efter mycket sökande, blev en mindre
herrgård funnen, som tillfredsställde både Karins
far och Ragnar. Den ägdes av en gammal herre,
som av ålder och sjuklighet nödgades lämna sin
kära gård och flytta till en stad, där han kunde
få ständig vård av läkare. Medan han ännu
levde, ville han se sin egendom i goda händer,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
