Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVII. Högtid på Klostergården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
203
Sent på kvällen stod Eagnar med sin brud på
balkongen åt sjösidan. Det var så underbart i den
stilla majnatten; över sjön var en lätt dimslöja,
där skogstopparna stucko fram — och i nordost
lyste redan en svag morgonrodnad.
Mitt för balkongen var en uthuggning i skogen;
det fanns en kolmila på andra sidan sjön — det
glödde i den, och glöden blev till en eldpelare i
det dunkla vattnet.
Det såg så underligt trolskt ut. Glöden kom och
gick från skogsnatten därborta — ibland var det
som hade den närmat sig — den var som ett
levande väsen...
De stodo där, slutna intill varandra.
»Säg mig dina tankar just nu, min älskade
Karin!»
»Jag tänkte — att jag ej kunnat gå in i detta
nya skede av mitt liv utan Gud. Jag förstår inte
dem som kunna det...»
Eagnar svarade ej — han njöt av att höra
hennes tankar.
»Ju äldre jag blir», fortfor Karin, »desto mer
tänker jag på hur fruktansvärt allvarligt det är
att leva — vilket ansvar det har med sig. Och
människor i allmänhet ta livet så lätt...»
»Fortsätt, min Karin...»
»Och när man står vid en skiljoväg, såsom jag
nu gör — då tycker jag, att det liksom gäller en
ny avgörelse för Gud — att liksom med ny
klarhet fatta mötet i sikte...»
»Jag tackar Gud för dig, min hustru», sade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
