- Project Runeberg -  Oscar Levertin. En skiss /
8

(1907) [MARC] Author: David Sprengel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hvarje fall afsedt för hvarje annat ändamål utom för
att tömmas. Nej, han var äldre, tröttare än
Kalo-nymos, mera lik sin stams evige resenär, den vandrande
juden själf, som förirrat sig in till stadsbornas eldar på
torget, men ännu har med sig i kappan en pust från
vägarna och fälten: en intellektualismens evige resenär,
som uppmärksamt, men främmande betraktar raststället,
där människor byggt sig hyddor och lägerplatser och
som för honom blott är — raststället. Men allra mest
liknade han en senfödd frände till den kung Salomo,
om hvilken han sedan diktade, mannen med det tunga
sinnet, en af de erfarne och sorgsne, som »för många
böcker läst» och hvilka det långa medvetandet om att
deras främlingsskap faller i ögonen, att alla skilja
mellan dem och de andra, gifvit känslan af dubbel
ensamhet. De lyssna till sina ljusare bröder och skulle
gärna vilja vara som de, men de ha icke samma språk:
deras själ är för gammal, deras tankar ha varit för
långt borta. I en soffa borta i ett hörn sutto personer, som
en gång stått hans tillvaro nära: en afsomnads skugga gled
långsamt förbi hans ansikte. Han talade om sitt lifs
fröjder och sorger, vemodigt, behärskadt, som den som
aldrig nådde hvad han drömde om, men i stället fick
»något annat» — och hunnit till visdomen att
ingenting önska annorlunda.

Men när de kommo ut, var det som om hans själ
reste sig med den natthimmel, som dolde sig bakom
dimman. Hvad är det med dessa
Stockholmskvällar-nas tysta, öfvergifna gator? Mörkret, som faller i dem,
gör alltid sinnet ljusare, lättare, antingen stjärnorna
glimma lifslustigt eller endast reflexerna af lyktblossen
glänsa öfver de våta stenarna. Allt det nya man icke

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:19:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/olevertin/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free