Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
böckerna, trots allt hvad som blifvit sagdt, icke gör
mera utan förbehåll, utan urval, utan att medvetet
försköna i inbillningen — de älska lifvet:
–––han som dock från hufvud till fot kände sig som
idel kärlek.
Ty han älskade så högt, utan mått och gräns, och där han
framåtlutad, obetydlig och ful vandrade sin väg, medan julaftons
muntra buller lustigt sorlade omkring honom, brann hans hjärta i
en stor, flammande eld (Konflikter).
Den svarta masken låg öfver ett blomstrande
ansikte, »en entusiasts ansikte, besjäladt af
verksamhets-och stridslust, af längtan att uträtta något, att göra
luften friskare och renare, människorna lyckligare», står
det i en af dessa återblicksromaner öfver tidsskiftet,
som äro så kuriösa att läsa, Axel Lundegårds Röde
prinsen. Och i sin motsvarande studie, Lifvets fiender,
talar också Levertin om »den lycka, som spred sitt
solljus öfver dessa år»; för öfrigt hade han redan strax på
det första stället i revyartikeln tillagt: »det förefaller,
som man ej behöfde misströsta om den generation,
hvilken har tron på vetenskaperna och tron på
utvecklingen att stödja sig vid.» De där ungdomarna synas
oss ha haft ett revolutionssläktleds humör att sätta
yxan till det lutande trädet och en vårs och
grynings-tids tillit till hvad som spirar i kylig luft under svart
mylla.
Visserligen är den nu gjorda karaktäristiken en
fiktion, byggd på fiktion, och måhända har detta
släktled i denna form aldrig existerat: det blir det
bildnings-historiens sak att en gång utreda. Men strax efter
det Strindberg uppträdt med sina »dystra, världsför-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
