- Project Runeberg -  Oscar Levertin. En skiss /
41

(1907) [MARC] Author: David Sprengel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

din tanke och lider och jublar i ditt hjärta, och att
rymden evigt brusar.

Lifvets makter bli dödens symboler: kärleken är
de famnandes försök att nå förintelsen, befruktningen
tecknet att insekten skall försvinna, hänförelsen den
droppvisa förblödningen, arbetet det redan från början
märkta, ty det ägnas framtiden och skall öfverlämnas
åt andra. Allt det som lofvar och lockar älskar han
nu, därför att det bedrar och sviker, allt det vackra,
därför att dess skimmer skall brista eller redan är
brustet. Det hela får öfver sig en ny hemlighetsfull
och smärtsam glans, det märktas och invigdas,
bländ-verkets och chimärens. Jag skall alltid minnas det
uttryck, hvarmed han kunde säga, när han läste några
verser af en gammal poet han älskade, eller visade en
gravyr efter en gammal tafla han sett en gång och som
nu drömde i ett galleri, långt borta: »Det är så
vackert, att det gör ondt...» Andra älska lif som
lefvats och lif som lefver och kalla det forntid och
nutid; han börjar under de där namnen snarare älska
det som upphört och det som håller på att upphöra.
En vis kurtisan, som skulle dö och tillfrågades, om
hon sörjde däröfver, svarade: »Hvarför? Jag lämnar
efter mig endast döende.» Det är det döende denne
skriftställare älskar i allt det lefvande: ögonblicket
såsom intermezzot mellan tvenne mörker, med skuggor
ännu öfver sig från döden bakom, med en alltmer
inkräktande skymning från den andra framför, världen
som skådespelet, hvars ramp man snart skall se
skrufvas ned.

Hans kärlek blir större: som hos den som sitter
vid en döendes bädd och pressar hans hand och vill

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:19:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/olevertin/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free