- Project Runeberg -  Oscar Levertin. En skiss /
46

(1907) [MARC] Author: David Sprengel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

en diktare och ett verk, den storartade och sköna
belysningen af den enskilda rörelsen, visionen, blixtskenet
öfver den punkt, där skildrarns och den skildrades
själar berört hvarandra, kastande dager öfver bägge,
men naturligtvis den säkraste öfver den förra. Levertm
har skrifvit en dikt om kvällens första lykta, som »efter
ljus ej tända än tycks vilsegånget spana»; på samma
sätt, säger han, spejar han själf efter bröders ansikten
i mörkret: hela hans kritik får, ej ofelbarhet, som för
öfrigt icke existerar, men storhet och skönhet af
uttrycket med den sökande blicken och åtbörden med
den framsträckta handen. Boken, för hvilken han kände
på ett annorlunda lidelsefullt sätt än som är brukligt
hos oss, blef för honom en individ, med hvilken han
talade; härigenom kom den att lefva i hans artikel
(någon gång också, när den knappt lefde i
verkligheten), men naturligtvis var det ändock mest sig själf
han biktade, sitt lif, sin värld, sin dröm.

Det är på ett annat vis Levértin, till uttryck för
sitt temperament, ombildar skildringen. Människorna
som bullrande, om sin egen betydenhet öfvertygade
maskiner, hvilka gestikulerande och ifriga göra anspråk
på vårt intresse och vår tid, ha blifvit honom
främmande; och också närmast frånstötande, i deras »låga
fikan», då hans läggning icke tillåter honom att föra
dem in under komikens ljus. (Levertins kvickhet hade
ej sin botten i hat, förakt eller harm; den var icke
förgiftad och nådde icke djupet, den var lustigheter,
en fyndig tankes sammanställningar, godmodigt raljeri.
Han var, som han själf en gång påpekat, »en man,
som helst sade folk artigheter»; när detta icke lät sig
göra, föredrog han att förbigå och tiga; måste han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:19:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/olevertin/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free