Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
läroverk. Han skrattade och sade sig smickrad, men
erkände, att han endast ägnat några timmar mellan
tvenne tåg åt staden, eller var det en hotellnatt? — och
det blott för att få en föreställning om den yttre
miljön, österåsborna kunde varit lugna: Oscar
Le-vertin hade icke suttit och lyssnat i smyg på deras
stadskällare (om han gjort det, hade han antagligen
förankrat ett mindre antal genier på lokalen); hvad
som mest intresserade honom var luften mellan
kyrktornen och kring vindsgluggarna på några gamla
byggnader ; och den drömde han sig lika bra från sitt
arbetsrum vid Karlaplan eller från en bergstrakt i Norge.
Emellertid, för ett själslif, så upprördt och våldsamt
i begynnelsen, alltid så starkt och lidelsefullt; hos en
natur, där rörelserna isynnerhet försiggingo på djupet;
där allt var ännu mer instinkt än reflektion — måste
det naturligaste uttrycket bli utbrottet: lyriken. Och
därför, och emedan allt hvad som begärts af formen
ernåtts, har lyrikerns verk blifvit det starkaste och
största. Det innehåller allt! Flykten till det förgångna
och sökandet af sitt själf hos andra lika väl som i
det historiska och kritiska; men framför allt
ögonblickets egen börda af sorg eller rikedom af sorgsen
lycka, och den obeslöjade bikten. Det är alla stadierna
på en väg, som icke var lifvets, och alla stämningarna
därunder, ett ungt sinnes förtviflan och upproriskhet,
eftersinnandet genom ångesten, den plötsliga klarheten,
när alla tårar förtorkat, den begynnande försoningen
med tanken, de stapplande stegen in i resignationen,
återfallen i motspänstighet, förandligandet och det
fattade lugnet, tillbakavändande tungsinne, mer
beklämmande än förut, ty hopplösare och slutnare; sol-
4. — Oscar Levertin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
