Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
satiriserar sig själf en smula på denna punkt i
Magist-rame i österås, när han låter skalden Andersson-Alm
improviserande begynna en dikt: »vackra, hvita
Valborgskväll» — »de tre v’na gåfvo, tyckte han, hela den
svenska förvårens ömtåliga och förflyktande skönhet».
I prosan sökes och ernås detsamma isynnerhet genom
adjektivens formerna följande smekningar, periodens
utväxande, trånande, omfamnande böjning. Det är att
förvåna sig öfver, därest man för öfrigt på vissa områden bör
förvåna sig öfver något som helst, att man på detta
författarskaps yttre uttryck användt ord som »salong» och
»elegans» (hvarmed väl åsyftas begär efter elegans).
Sträf-vandet efter kall, glatt, korrekt skönhet har alltid varit
Levertins vers lika konträrt motsatt som purismen i
grunden varit konträrt motsatt karaktären af hans prosa. Ja,
hvad han egentligen syndar med är just brist på
diskretion och brist på distinktion, framträdande isynnerhet i
stundom alltför ringa återhållsamhet och granntyckthet i
fråga om alliterationen i versen och i ett ej sällan alltför
starkt stödande på adjektiven i prosan: de fel man oftast
stöter på hos honom härleda sig alltså från bemödandet
om innerlighet och trohet eller just de egenskaper,
som bruka beundras i folkdikter. Man har roat sig
med att ställa Oscar Levertin i ett slags
motsatsförhållande till Gustaf Fröding, »med den lärda och
medvetna skaldens axelryckning öfver natursångarens
konstlösa rimmerier», såsom författaren till Studier öfver
fars och farsörer i Frankrike mellan renässansen och Molihre
anger Ronsards ståndpunkt gent emot Clément Marot:
det skulle säkerligen icke vara så svårt att påvisa,
att den af de bägge, som stod natursångarn närmast,
var just Legender och visors diktare (trots allt hvad han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
