Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
EPITAF.
Det uppfostringsarbete, hvarom han
talar, skulle han själf ha tjänat
bättre än någon annan, endast
fortsättande med att teckna
»svenska gestalter», »svensk kultur».
Han förenade i sig egenskaper,
dem vi icke mera skola finna
förenade och af hvilka hvar och en
var af värde för uppgiften. Han
var skald: han hade behof af att hänföras och han
kunde meddela sin hänförelse åt andra. Han var stor
historiker: forntiden lefde i skepnader och ansikten för
honom, utan att han behöfde drömma, som något
närvarande, midt i dagarnas lif. Han var vetenskapsman,
d. v. s. naturvetenskapsman: i sin historiska forskning
sökte han sakernas verkliga kärna, icke utvägar att
demonstrera sitt skarpsinne; att förvanska sanningen för
biafsikter var honom omöjligt, ty det stred mot hans
instinkter. Han var modern människa: han betraktade
icke historien såsom något afslutadt och hade också fått
lust att hålla ett öga på de blad, hvilka äro under
affattning. Han var en curieux och en månglärd: hans
intresse sträckte sig öfver alla och hans förmåga att
uppfatta öfver de flesta fält för mänsklig tanke — och
han var utan fördomar, ansåg icke det ena området
för mer än det andra. Han var en som rest och
kommit hem: hans bildning var kosmopolitisk, men hans
hjärta låg i det svenska.
Själfva hans typ hade blifvit uppfostrarens,
lärarens, den vises — sådan den bildade sig förr i världen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:19:17 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/olevertin/0126.html
