Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bland dem som lefvat och lidit, icke sådan den nu
oftast uppträder, med pretentioner och intyg, att
Stenen förvärfvats, redan från ungdomen. Den var icke
författarens! För hvarje författare kommer det, har
man sagt, en tid, då han icke läser andra böcker än
sina egna; Levertin begynte allt mera endast läsa de
andras. Yngre hade svårt att förstå och nästan svårt
att förlika sig med hans ytterliga försynthet: hans
ödmjuka syn på sitt eget verk stod så underligt mot hans
villighet att uppskatta verk och personligheter, hvilka
i jämförelse med hans voro — intet. Och dock var
han helt igenom författaren, skalden! Hela hans väsen
var impregneradt af hans personliga umgänge med
dikten; när man såg honom, kunde man erinra sig orden
om mannen i gamla testamentet, som varit guden nära:
»hans ansiktes hud hade blifvit strålande däraf, att han
hade talat med honom». Han hade icke poeternas
ständiga, väl också nödvändiga egoism och upptagenhet
af sig själfva; men han hade bevarat det som en
riddare bevarade, när han gaf afkall på världen och steg
in i den ensamma cellan: det starka blodet, som talat
högt i hvirfveln utanför och som minns den och ännu
kan tala, erfarenheterna, essencerna af det genomlefda
och märkena däraf — det som gör, att man icke skall
förväxla honom med de öfriga i klostret, alltid omkring
honom höra ett sus af namn och förgånget.
Han var just detta: riddaren som stigit in i celian.
Han hade offrat sitt eget. Han hade lämnat slott,
trädgårdar och sångare: detta skall icke mer vara för mig.
Han hade låtit sitt jag förtäras, som en ringa ved på
en guds altare. Dessa vackra ord ha skrifvits om en
troende: »Han satte Guds rike öfver allting och
isynnerhet öfver sig själf»; det Oscar Levertin satte öfver
8. — Oscar Levertin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
