Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Landshövdingens tal til jordbrukarna å ”Jordbrukets dag” den 22 juni 1928
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Landshövdingens tal till jordbrukarna
å "Jordbrukets dag" den 22 juni 1928.
I Hushållningssällskapets namn hälsar jag Eder alla våra
värderade gäster, idoga småbrukare från länets skilda delar,
hjärtligt och varmt välkomna, och uttrycker vår glädje över, att I så
talrikt kommit tillstädes!
I haven varit föregångsmän bland de mindre jordbrukarna i
Edra bygder!
Många av Eder hava skött sina jordbruk så väl, att de kunnat
tilldelas pris eller uppmuntran av annat slag!
Andra hava brutit ny bygd, odlat nya tegar!
Alla haven I genom Eder insats bidragit till att öka landets
produktion och hava därigenom gjort Eder förtjänta av vårt tack!
Jordbrukarens yrke är ansträngande och hårt, och ofta utgör
det ekonomiska resultatet av det myckna arbetet skäligen ringa
lön för mödan.
Men jordbruksarbetet är likväl ägnat att i högre grad än de
flesta andra sysselsättningar bereda inre tillfredsställelse.
Till skillnad från dem, s-om äro verksamma inom flertalet
andra näringar, står jordbrukaren på ett helt annat sätt i kontakt
med det levande livet Han ser broddén spira och säden mogna,
han följer de olika husdjurens utveckling från deras födelse och
sedermera när de tagits i anspråk för produktionen. Allt detta
ger arbetet mera innehåll, än sysselsättningen med död materia
i regel gör.
Detta är också förklaringen till, att jordbrukaren ständigt
ställer förhoppningar på framtiden. Har skörden ett år blivit
dålig, väntar han sig bättre resultat följande år, och motsvarar
ett uppfött djur icke förväntningarna, räknar han att det nästa
skall arta sig bättre.
En annan följd blir, att den mindre jordbrukaren icke
betraktar sin egendom såsom i första hand eller uteslutande en
ekonomisk tillgång som det gäller att hänsynslöst utnyttja. I stället
känner han sig fästad vid sitt hem, han vårdar sig om sin egendom
med kärlek och omtanke och söker på allt sätt se till, att den i
bibehållet eller om möjligt förbättral skick kan överlämnas åt
kommande generationer.
Så är det, så har det alltid varit och så kommer det helt visst
alltid att förbliva! Ja, "Våren hemmets torva trogna, och moder
jorden skall icke övergiva eder!"
Låtom oss, nu närmast såsom en hyllning av våra gäster
småbrukarne, upprepa vårt leve från i morse, för vår jordbruksnäring
och dess idkare!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
