Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hushållningssällskapets minneslista, upprättad av Arne Petterson - Jaktvård - Villebrådets beskattande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
M 207 —-
Villebrådets beskattande.
"Jakten skall vårdas med bössan liksom skogen med yxan"
säger ett ordstäv, och häri ligger förvisso mycken sanning. Ty
bössans rätta handhavande^ d. v. s. villebrådets korrekta
beskattande, är jaktvårdens främsta uppgift utan vilken övriga
jaktvårdsåtgärder bliva förgäves. En kortsynt och skövlande jakt
under gångna tider är den väsentliga anledningen till, att många av
vårt lands viltstammar nu äro så hårt decimerade, och andra,
såsom bävern och vildrenen, blivit helt utrotade.
Att allenast genom inskränkningar i jakttiderna ernå en
måttfull och korrekt jakt låter sig knappast göra — det måste till stor
del åvila jägarna själva. I deras samfällda intresse måste det ju
också ligga, att hålla viltstammarna uppe’ både i kvantitet och
kvalitet, så att största möjliga uthålliga avkastning erhålles. Ty
endast om viltkapitalet är stort kan räntan bliva hög. Några
riktlinjer för villebrådets beskattande skola därför i största korthet
här angivas.
För älgstammens bestånd är det av stor vikt, att icke de
produktiva korna bortskjutas. Älgkon föder icke förrän vid 3 års
ålder sin första kalv och därefter i regel 2 kalvar årligen. En
fälld älgko innebär alltså en förlust för vederbörande jaktmark
av tvenne älgar pr år, och det tager lång tid innan någon kviga
vuxit upp och intagit hennes plats. Älgtjuren däremot torde redan
i sitt andra levnadsår vara parningsduglig, och en tjur beräknas
räcka till för tre kor. Beskattningen bör alltså företrädesvis
uttagas bland tjurarna. Verkliga gallkor, om sådana förekomma,
böra givetvis bortskjutas, och är stammen god kan en och annan
kviga utgallras. Att i första hand sjuka eller mindervärdiga djur
böra fällas är givet. Rätt utförd torde den årliga beskattningen
kunna uppgå till % av hela antalet befintliga älgar, kalvarna
oberäknade. En annan måttstock är, att de bortskjutna djurens antal
icke får överstiga antalet kalvar, som under året blivit födda
inom jaktområdet.
Även för rådjuren gäller, att de produktiva hondjuren i första
hand böra skyddas. En erfaren jägare har sagt, att den, som
nedskjuter älgkor med kalvar eller rågetter med lamm, han avhänder
sig ofelbart sina "husdjur", och man kan ingalunda vara säker på,
att eventuellt sparade ungdjur skola intaga deras plats. Rådjuren
äro särdeles känsliga för att oroas av hundar och utvandra till
lugnare marker, om de ofta bliva drivna.
Haren, såväl svensk som tysk, lever i utpräglat månggifte,
varför det är av vikt, att honornas antal betydligt Överstiger
hanarnas. Då erfarenheten visar, att hanarna företrädesvis ingå i
jaktbytet under hösten och förvintern men senare på vintern pro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
