Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hushållningssällskapets minneslista, upprättad av Arne Petterson - Åtgärder vid betesmarkernas förbättring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
_ 225 _
MARKBEREDNING.
Risbevuxen och mossig, ej för stenig mark upprives kraftigt
med något härför användbart redskap. Ristuvor upphackas och
risvegetationen avslås med grov lie och brännes, varefter askan
väl sprides. Ljung kan ibland med fördel brännas ohuggen
(genom löpeld), men bör detta helst ske om våren, medan jorden är
fuktig, så att det sparsamma mullagret icke förgöres.
Tuvtåtel-, starr- och ofta även jordtuvor avhuggas eller
avplöjas och hopläggas, sedan den lösa jorden avslagits, i kompost.
I övrigt iakttages, att markytan på lämpligt sätt planeras, så att
dagvatten lätt avrinner.
KALKNING.
Marker beväxta med ljung, lingon- eller i synnerhet blåbärsris
böra vanligen kalkas, helst med en mängd motsvarande 2,000 kg.
bränd kalk pr ha. I andra fall bör jorden före eventuell kaikning
undersökas på sitt kalkbehov och yttrande inhämtas av sakkunnig.
Där ett pH-värde av 6 och däröver föreligger, torde kaikning
såsom förstahandsåtgärd böra förordas endast under särskilda
förhållanden.
GÖDSLING.
På utsugen jord böra rätt stora mängder fosfat och kali
användas vid den första gödslingen (grundgödslingen). Denna sker
med lika stor fördel såväl höst-som vår. På genomsläppliga
jordar och vid användande av superfosfat, är dock vårgödsling att
förorda, varvid gödselmedlen spridas, innan växterna börja skjuta
skott. Å kalkrik eller kalkad jord, särskilt mineraljord, användes
superfosfat, som å kalkfattig, okalkad jord och på mull jord, ofta
med fördel kan ersättas av thomasfosfat eller benmjöl. För
kali-tillförseln användes i allmänhet det salt, vari kalit blir billigast.
Följande schema kan tjäna som ledning för en ingalunda stark
grundgödsling; mängderna i kg. pr ha:
Lerartad jord Sandad jord Mulljord
20 0/0 superfosfat 300—400 3C0—400 300—400
Thomasfosfat (omkr. (på surt reagerande jord eller hellre
18 0/0) motsvarande mängd) 600
40 0/0 kalisalt 50—100 150 150—250
De större givorna och ännu mera användas, då särskilt kraftig
effekt avses.
Å uppenbart kvävefattig jord med redan befintlig, godartad
om ock mager gräsmatta, bör redan vid grundgödslingen en del
kväve tillföras. Härtill användes helst mera långsamt (eller
mindre hastigt) verkande kvävegödselmedel såsom kalkkväve och
även svavelsyrad ammoniak. En mängd, motsvarande åtminstone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
