Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hushållningssällskapets minneslista, upprättad av Arne Petterson - Jaktvård - Den gode jägaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den gode jägaren.
Den gode jägaren drager lit i skogen, som ginge han till fest
Men till en fest, so>m skall -firas på ett värdigt sätt. Naturen®
höghet stämmer hans sinne till eftertanke inför a-Ht det underbara,
han kommer i beröring med. Den människa, som inte ägnar en
tanke åt villebrådets känslor eller icke förstår att i skogen
uppföra sig som en kultiverad jägare, borde aldrig få ta en bössa i
sin hand. Först sedan han ägnat villebrådet alla nödiga
omsorger beträffande skydd och föda, må det tillåtas honom att taga en
måttlig tribut av dëtta samma- vilda, som, rätt skött, är honom en
ständig källa till glädje. Jägaren av i dag måste med andra ord
först och främst vara en jaktvårdare.
Jägarens första plikt är att inte tillfoga villebrådet något
onödigt lidande. Han bör därför .vinnlägga sig om att bliva en
god skytt, så att han undviker skadskjutning. Men vad som för
en god1 jägare är ändå viktigare än skjutskickligheten, det är
självbehärskning. Han skjuter aldrig på ’längre håll, än att han
har utsikt till att med ett välriktat -skott säkert kunna nedlägga
sitt ibyte. Men huru ofta bryta inte tanklösa -s. k. jägare häremot.
Ja, -man kan till och m-ed få höra dem skryta över att de fällt ett
villebråd på 70 à 80 meters avstånd’. I stället borde de rodna av
blygsel över sin okunnighet ooh bristande, självbehärskning, ty i
regel bli djuren endast skadskjutna på sådana håll och få då gå
en plågsam död till mötes, såvida de ej i bästa fall bli krymplingar
för hela livet. Men ännu ha-r ingen behövt skämmas för att han
visat nog omdöme att hålla inne med ett osäkert skott och släppt
det vilda förbi sig. Skulle likväl olyckan vara framme, och ett
villebråd trots allt bliva fefekjutet, är det jägarens oavvisliga plikt
att med alla till buds stående medel söka uppspåra och avliva det.
En god jägare skjuter inte ofta, men när han stundbm gör det,
då bör också det djur, .som han halft på kornet, ligga där knial-1
oqh fall. Maximum för ett jägarmäissigt håll med hagelgevär kan
mian sätta till 40 meter.
Ett djur, som mer än an-dra brukar få lida för jägarnas
förvärvsbegär och jaktpassion är älgen,, vårt lands förnämligaste och
värdefullaste villebråd. Människor, som i vardagslag knappast
tänka på jakt, få liksom feber i blodet, när tiden för älgjakten
närmar sig. Även de sämsta skyttar, ofta beväpnade med ändå
sämre vapen, tyckas icke anse det som något orätt att utvälja
-skogarnas hornprydda härskare till måltavla för sina illa riktade
kulor. Älgens gör visserligen en del skada, framför allt på växande
gröda, men numera kan varje småbrukare erhålla ersättning för
sina förluster från den s. k. älgskadefonden, varför han icke har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
