Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En söndag i Jerusalem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom,
dock blevo de mig ej övermäktiga.
De skola komma på skam och vika tillbaka,
så många som hata Sion.» Ps. 129.
»Hoppas på Herren, Israel;
ty hos Herren är nåd,
och mycken förlossning är hos honom.
Och han skall förlossa Israel
från alla dess missgärningar.» Ps. 130.
»Herren har utvalt Jakob åt sig,
Israel till sin egendom.
Lovad vare Herren från Sion, han som bor i Jerusalem!
Halleluja!» Ps. 135.
»Om jag förgäter dig Jerusalem,
så förgäte min högra hand sin tjänst.» Ps. 137.
Psalmistens ord bliva mina egna, när jag en
söndagsmorgon vandrar över Kidrondalen och genom den Heliga
Stadens gamla port till en kyrka på Sion. Kyrkklockorna ringa
i mina öron, där jag vandrar fram på de stigar, där min
Herre och Mästare vandrat. Det är en brant och stenig väg,
en bild av varje Sionsvandrares väg till det himmelska
Jerusalem. Utan nöd, trångmål och förföljelse hade psalmisten
aldrig kunnat skriva dessa ord, som i varje liten detalj
finner genklang i ens hjärta, framför allt hos den som fått
vara en Sionsvandrare i det jordiska Jerusalem.
61
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
